Hur långt sträcker sig det moraliska ansvaret?

Är ett företag ansvarig för att underleverantörer, eller deras underleverantörer, orsakar mänskligt lidande genom att de beter sig på ett moraliskt oacceptabelt sätt? Att svara på den frågan är inte helt oproblematiskt.

På söndag kommer TV 4 i programmet Kalla Fakta ”avslöja ännu en skandal hos svensk-finska Stora Enso”. Veckans Affärer slår upp det under rubriken Avslöjande: Stora Enso och barnarbetarna. I en omfattande artikel kritiseras företaget för sitt agerande i Pakistan. Andra media har följt med.

Stora Enso skriver ett väl avvägt svar på sin hemsida och förklarar hur man ser på barnarbete i Pakistan och hur man arbetar för att minska detta. Resonemanget går i stort ut på att man är medvetna om att barnarbete i Pakistan är ett utspritt och komplext socialt fenomen i landet. Man deklarerar också att detta var man medveten om när man gick in i ett minoritetsägande av samriskföretaget Bulleh Shah Packaging.  (Läs gärna själva deras Bulletin för intressenter) http://assets.storaenso.com/se/com/DownloadCenterDocuments/Stora_Enso_Bulletin_Pakistan_SWE.pdf

Stora Enso hävdar att barnarbete inte förekommer inom Bulleh Shahs verksamhet och att det är fullkomligt oacceptabelt för Stora Enso. Därmed hävdar man också, i enlighet med ILO:s konventioner om barnarbete, att det är moraliskt förkastligt. Man beskriver också olika initiativ de tar för att undvika detta i sina leverantörsled, och att deras strategi är att få till stånd en verklig och långvarig social förändring tillsammans med sina intressenter i Pakistan. Samtidigt erkänner man att risken för barnarbete är hög, i synnerhet längst bort i leveranskedjan för avfallspapper, och då särskilt vad gäller den insamling av returpapper på avfallsanläggningar som nu uppmärksammats av media.  

I Bulletinen menar man att om företaget helt enkelt drar sig ur verksamheten i Pakistan eller tar bort barnen från insamlandet av returpapper så riskerar det att medföra ännu mer negativa konsekvenser för barnen. Men genom att samarbeta med andra goda krafter så kan Stora Enso hjälpa dessa samhällen i sin utveckling och hjälpa dessa utsatta barn.

Personligen känner jag en slags sympati för hur Stora Enso resonerar och hur de menar sig arbeta med ett långsiktigt socialt ansvarstagande i ett komplext socialt sammanhang (läs Pakistan). Samtidigt så kan jag inte låta bli att förundras över de strategiska beslut de fattat. Att med öppna ögon gå in i en verksamhet som de vet i sina bortre leverantörsled innehåller kränkningar av mänskliga rättigheter och samtidigt hävda att barnarbete för dem är moraliskt oacceptabelt, känns inte rimligt.

Moraliskt ansvarstagande förutsätter enligt min mening att företaget direkt eller indirekt orsakat det aktuella lidandet, och att företagets handling är en frivillig och avsiktlig handling. I bägge dessa avseenden måste man nog mena att Stora Enso är moraliskt ansvariga för det barnarbete som sker i sitt leverantörsled. Men kan man inte samtidigt hävda att Stora Ensos handlande är moraliskt berömvärt om deras långsiktiga arbete för mänskliga rättigheter i Pakistan leder till ökat mänskligt välbefinnande för dessa, och andra, barn? Jag är beredd att själv svara ja på den senare frågan, men förutsatt att man på kort sikt gör allt för att minimera kränkande barnarbete och på lång sikt verkligen låter de mänskliga värdena överordnas de ekonomiska.