Vi förstår inte längre vad vi läser…

Vissa ungdomars förmåga att på djupet förstå vad de läser, har tydligen försämrats. PISA – undersökningen tyder på detta. Vi vet också att många ungdomar inte litar på det skrivna ordet utan enbart på egen erfarenhet. Det historiska perspektivet faller därmed bort.

Vi vuxna förstår nog men ger oss inte alltid tid att fördjupa tanken utifrån den skrivna texten. Vi har blivit ett folk som ”tycker till”. Snabba, snärtiga svar efterfrågas. Vad tycker vi, vad känner vi? Vi är snabba att döma. Ofta går vi in i diskussionen med en redan förutfattad mening. Sällan hör man en intervjuare säga, “Vad vet Du?” Desto oftare ”Vad känner Du?”

Eftertänksamhet som bottnar i erfarenhet, väcker inte längre respekt. Ett öppet nyfiket intellekt blir bedömt som naivt. Vi ser hur den vi talar med flackar med blicken för att sen ”slå sig in” och säga sin mening. Ofta i ett helt annat ämne.

Nyligen träffade jag den franska ambassadören. Ni kanske kommer ihåg honom som en av årets sommarpratare? Nåväl, vi kom att tala om betydelsen av att på djupet förstå det man läser. I Frankrike har man fortfarande ämnet ”Explication de text” på schemat. Vad säger texten egentligen? Nutid eller dåtid etc. Men främst – hur viktigt är det inte att med öppet intellekt läsa något som först förefaller ”snurrigt”.

I Sverige tolkas mångfald som ”röd och vit, gul och svart – man eller kvinna, ung eller gammal” när mångfald handlar om allas vår förmåga att orka/kunna ta in/ lyssna på det som är annorlunda.  

Ja, jag är orolig för att vi alla håller på att bli för ytliga. Att vi därmed missar de stora frågorna, de stora hoten men också möjligheterna. Näringslivet behöver fördjupa tänket bort från alla standardiserade lösningar. Och snart börjar valdebatten, ett eldorado för kommunikatörer. Ett eldorado för alla politiskt korrekta människor.

Kära medlemmar i Etikkollegiet, låt oss hjälpa varandra att förbli människor. Vuxna människor. Och det innebär att vi alltid måste anstränga oss för att förstå problematiken. Ödmjukhet inför svåra ämnen. Sakfrågan först och moralen sen!

Marianne Hamilton