ETIKRAPPORT FRÅN INDIEN

Som Etikkollegiets tillfälliga representant i Indien, Goa närmare bestämt, så har jag en del att rapportera.

För tredje gången besöker jag denna fridfulla lilla ort vid havet, Agonda Beach, i södra Goa. Jag har sagt till min familj och vänner att Goa passar mig så bra, eftersom jag är en känslig typ, och det inte finns lika många lidande barn, kor och hundar här som det finns i resten av Indien. Denna gång har jag tyvärr blivit upprörd ända in i märgen.

Först visade det sig att det ”guesthouse” vi bor i ägs av den byggherre som orsakade 50 fattiga byggnadsarbetares död för några veckor sedan. Han själv gömmer sig undan. Oetiskt är förstås inte ordet för vad han gjort, utan ett ofantligt brott för vinnings skull.  Man hade använt billig sand till cementen.

Därefter upptäckte jag att ett antal av de fridfulla tjurarna på stranden hade obeskrivligt hemska och stora sår på kroppen. Dessa var orsakde av människor, troligen resaturangfolk, som hällt kokande olja på tjurarna för att sjasa bort dom. Andra tjurar och kalvar har blivit skutna med kniv. Helt vidrigt!  Semesterfriden försvann direkt!  Karin, alias Sancho Pancha, och jag, Don Quichote, drog genast ut för att försöka stoppa denna mardröm och få hit veterinärer. Dom vill inte komma!  Efter dessa veckor med daglig kontakt med skadade tjurar och kalvar och möten med poliser och borgmästare och restaurangfolk, så har vi i alla fall rört om i grytan.  Bybefolkningen  och turisterna uppskattar vad vi gör och hjälper till så gott de kan. Vi har bildat ett litet behandlingsteam med ett par lokala killar med lasso och ett grannortens Animal Rescue Center. En av killarna blev allvarligt skadad när de skulle söva en tjur för att kunna behandla skadorna.

Oetiskt är inte heller här det rätta ordet de här missdåden mot djuren. De är brottsliga, åtminstone enligt vår lagstiftning, men inte klart för mig ännu om de är lagbrott i Indien.

Jag är trött, ledsen och orolig för tjurarnas framtid i Agonda. På söndag reser jag hem och vilar upp mig. Samma dag kommer det en artikel om vårt arbete i Times of India, hoppas att det ger lite effekt. Jag nämnde för journalisten på TOI att de svenska tjurarna skulle vara mycket avundsjulka på de indiska, oskadade, tjurarnas fria liv. I Sverige finns inget krav på att tjurar ska få vistas utomhus någon del av året. De flesta svenska tjurar står i hela sitt liv fast i sitt lilla bås med en ring i nosen. Djurplågeri av värsta sorten och något som de flesta inte känner till. Inte heller här räcker begreppet oetiskt, men så är det med mycket i vår lagstiftning om djuren tyvärr!