Jubileumsblogg, nr 100!

Kära kollega, du har väl medverkat, sagt vad du tycker eller åtminstone mumlat instämmande eller kritiskt? Allt beror ju på dig!

Ett kollegium är en gemenskap av självständiga medlemmar, förenade för ett angivet syfte. Etikkollegiets uppdrag är att utifrån gedigen kunskap och erfarenhet främja kunskapsutveckling och skapa mötesplatser om etikfrågor med avseende på arbete och samhällsliv. Teori skall möta praxis, insikter skall slipas mot erfarenheter. Dialogen är vår form.  ”Jag vet inte vad jag tror förrän jag hör vad jag säger”, påpekar socialpsykologen Karl Weick.

Kollegialt arbete är ett lagjobb. Det krävs en krets, en arena och en lucka i tiden. Viktigast är deltagarna. Kollegor behövs. Kollegor räknas. Kollegor bidrar, efter förmåga. Visst kan man missa ett tillfälle, sumpa en chans, tappa en sug. Det är ingenting att säga om. Men det får inte bli ett mönster, en vana att undanhålla sitt bidrag, för då haltar hela skocken; vi får ett free-riderproblem.

Sådana situationer har en rättviseaspekt: några bidrar medan någon drar sig undan. Men saken har också en kvalitetsaspekt: de som ser att någon annan åker snålskjuts minskar sina egna insatser. Detta försämrar möjligheterna att nå den höga kvalitet på kunskap, argument och resonemang, som omgivningen har rätt att vänta sig av Etikkollegiet. Spännvidden krymper, energin minskar, publiken tröttnar, kommentarerna sinar. Effekten uteblir.

Kära kolleger och ni andra som har meningar i saken! Etikfrågorna ute i verkligheten skulle må bra av att vi alla rusar ut ur elfenbenstornen, vaknar ur liknöjdheten och sliter upp en reva i förnöjsamhetens slöja. Ut och röj en smula: kom och prata av er, satsa, bidra, dela med er, fajtas; smekning eller smocka är lika välkommet. Här skall vädras! 50 nya bloggar väntar under det nya året! Låt oss sala till en flaska hygglig champagne till den kollega som skriver flest bloggar under 2014!