Demokrati i ordets sanna betydelse

Då jag nyligen besökt Argentina börjar jag återigen reflektera över demokratin. En snabb titt i Wikipedia, och något förkortat, ger nedan;

Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där den politiska makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.

Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna.

De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, till exempel genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. ”

Samtidigt som jag bland annat vandrar i Patagonien läser jag på om landets historia. En feodal, auktoritär historia där individens värde är relativ. Där värderingar som passat makthungriga individer förts över Atlanten.

Jag samtalar med många människor, från vitt skilda kategorier. Vänligheten finns där med det som framför allt slår mig är uppgivenheten. Framför allt när det gäller ekonomin och framtidsutsikterna. Men också ilskan hos de välutbildade då vi kommer att tala om landets totalt korrupta president. Lokala guider däremot visar tacksamhet, men också förvåning och undran över att hon t.ex. ”skänkt” orten ett hotell, att hon överhuvudtaget vet att deras ort existerar!

Vilken spännvidd i uppfattning, vilken förödande resignation.  Alla kände sig som offer och ingen tillit fanns. Inte ens mellan dem själva – ”det går inte att lita på någon”!

Hur har vi det i Sverige? Känner vi att de spelregler som finns faktiskt följs av oss alla? Känner vi trygghet i maktfördelningen? Själv är jag undrade inför vår överföring av värderingar. ”Du måste ta för Dig”, är det främsta budskapet till näringslivet talangfulla kvinnor. Har vi inte nog av ”ta för sig personer” rakt igenom historien! Argentinas kvinnliga President Christina Fernández de Kirchner är bara ett exempel.

”Hur kan just jag bidra, vilka förutsättningar finns och hur står jag bäst upp för mig själv och mitt uppdrag, givet omständigheterna?” är den grundsyn vi måste förmedla. En grundsyn som leder till ett uthålligt lönsamt, professionellt anständigt, företag/samhälle.

Marianne Hamilton