Jag finner det svårt att skriva om etik och moral. Att liksom sätta sig på läktaren och bli en spanare eller till och med en domare. Som om jag begrep bättre, känns förmätet.
Mina tankar går till min barndom. Nästan varje kväll red jag runt i manegen på Norrköpings ridskola. Min ponny hette Sultan. Han hade en enorm tåga, dressyr, hoppning, trängritt – inget var honom främmande. Min roll var att leda och utmana honom. Inte helt enkelt för en 8-15 årig flicka.
Över läktaren, med stora bokstäver, gick att läsa; ”DÄR KONSTEN SLUTAR TAGER VÅLDET VID”. Så sant, nu med 50 årigt perspektiv inser jag detta än mer.
En sund process med yttersta kompetens ger förmågan att åstadkomma det rätta, det varaktigt hållbara – blir till konst. Förmår vi inte detta av otålighet, girighet, maktbegär etc. tar vi lätt till ”våldet”. Och det behöver inte betyda att vi slår ihjäl någon, det räcker med att vi ljuger, smusslar eller slösar för att uppnå de resultat som vi så hett åtrår.
Etik och moral handlar kanske om att ödmjukt vara den människa vi innerst inne är och med respekt låta andra vara de människor de är. Kan man tycka – men eftersom vi alla mer eller mindre understundom glömmer bort de enkla orden; ”NÄR KONSTEN…” behöver vi det legala systemet som ger riktlinjer i form av lagar. T.ex. inom den finansiella sektorn där just den aktiviteten nu är osedvanligt stor. Med rätta!
Marianne Hamilton
Etik och hållbara investeringar var temat för Etikkollegiets vänkretsseminarium den 6 maj hos Deloitte. Anna Nilsson, ansvarig för Roburs hållbarhetsanalys, inledde kvällens samtal på ett mycket inspirerande och imponerande sätt. Att frågor om t.ex. affärsetik, miljö och mänskliga rättigheter nu också tar stora kliv in i finansvärlden och i vår konsumtion av fondsparande är väldigt tydligt. Som vanligt duggade frågorna och synpunkterna tätt, och förståelsen för och kunskapen om nyttan av hållbarhetsfonder var betydligt större när kvällen avslutades.
Av Hans De Geer och Claes Trollestad (red.)
Det finns en inskription på väggen under takåsen på Matteusskolan i Vasastan med texten: ”Bättre fattig med heder än rik med skam.” I dagens finansvärld finns det väldigt mycket skam – om nu inskriptionen har rätt?