Kapitalism i kris

Av
Kerstin Brunnberg
– 13 januari, 2012Publicerat i: Veckobloggen

Det ska vara Financial Times som har en artikelserie som heter Kapitalism i kris, som ekonomiprofessorn mm Lawrence Summers skriver.

Det är inte precis några marxister som hittills skrivit, utan skribenter som ser marknadsekonomi som det minst dåliga av alla ekonomiska system. För att som också görs i en av artiklarna, travestera Winstons Churchills karaktäristik av demokrati … (det minst dåliga osv).

Naturligen handlar artiklarna framförallt om Europa och USA. Politikerna beskrivs som svaga och senfärdiga. Men bankerna och de olika sorters banker som figurerat i krissammanhang sen 2008, får stark kritik.

Och man kan inte låta bli att undra över bankernas tondövhet och oförmåga till egen självreglering. Inte för att bli populära och omtyckta – det är en vansklig och tveksam strävan, men väl efter legitimitet och respekt. Respekt för att inte bara tillförsäkra aktieägare och ledningar villkor som vanliga människor kan drömma om – utan också för att vilja vara goda aktörer i ett demokratiskt samhällsbygge som kräver såväl både solidaritet, ansvar och etik, som affärsnäsa. För lång affärsnäsa bör man kanske se upp med och tänka på hur det gick för häxan Pomperipossa. Om nu någon minns den d v s så fort hon förtrollade någon blev den längre och till sist bet kräftan i näsan och så slutade det illa för Pomperipossa, enligt i alla fall sagans upphovsman Falstaff Fakir.

Men just för att bankernas ställning är så stark, kan negativa effekter av alla regleringar vältras över på kunderna i synnerhet de många små
kunderna. Och det blir samma småkunder som med skattepengar sen får hålla dem under armarna när alltför vidlyftiga affärer riskerar deras existens.

En väl fungerande samhällsekonomi behöver sitt banksystem, men frågan är om bankerna förmår sin roll i samhällsbygget. Det är därför den granskande journalistiken som synar räntenetto och våningsaffärer så väl behövs, och som är det egentligen enda korrektivet till en bank och finansmarknad som blir allt mer slutet. Betecknande är väl att ingen av direktörerna i de fyra storbankerna i Sverige vågade eller ville möta publiken eller Sverker Olofsson i hans program häromdagen.