Den senaste tiden har allt fler personer från både finansvärlden och politiken talat om att kapitalismen är i kris, att kapitalismen
måste reformeras så att den passar dagens samhälle (läs bl.a. Kerstin Brunnbergs intressanta blogginlägg här för två veckor sedan).
En väl ansedd forskare som redan på 90-talet talade om just detta och varnade för den moderna marknadsekonomins kollaps var Kenneth Goodpaster. På ett ganska tillspetsat sätt uttryckte han det så: It is no more and no less than the human face of capitalism that is at stake. Hans artikel Work, Spirituality, and the Moral Point of View (1994), är fortfarande väl värd att läsa. Inte bara för att hans analys stämmer skrämmande väl utan därför att han även pekar på en väg ut ur ohälsotillståndet.
Men först helt kort hans diagnos och därefter receptet. Goodpaster hävdar att vårt sätt att leda och organisera näringslivet lider av teleopati, dvs en obalanserad och ohälsosam strävan efter att uppfylla kortsiktiga mål. Tre huvudsakliga symptom karaktäriserar tillståndet: fixering, rationalisering och distansering. Med fixering menar han ett intensivt och trångsynt fokus, en brådska att uppnå kortsiktiga (ofta ekonomiska) mål och en obetänksamhet i att ställa upp mål vars effekter man inte tänkt igenom. Rationaliseringen
visar sig i en vana i att rättfärdiga och förklara sitt handlande, som man i egentligen inte tycker om, genom att hänvisa till marknadens och ägarnas krav eller till att handlingen ändå ligger inom lagens ramar. Fixering och rationalisering leder, menar Goodpaster, till distansering. En emotionell okänslighet som kommer till uttryck i att människor, i form av t.ex. medarbetare och kunder, utnyttjas och reduceras till enbart medel för den egna vinsten.
Goodpaster hävdar att de ökande tendenserna till teleopati är förödande för såväl mänskligheten som marknadsekonomin. Den medicin han förordar är inte motsatsen till fixering, rationalisering och distansering, utan att söka och utveckla en hälsosam balans. För det krävs reflektion och en dialog om vilka grundläggande värden och dygder som vi ska bygga vårt samhälle och våra företag på. Med andra ord en gammal ordination, men som kanske är aktuellare än någonsin.
Förhoppningsvis är det detta som sker nu i Davos när en stor del av världens politiska och ekonomiska elit samlas för överläggning. För det kan väl ändå inte vara något annat som eftersträvas än en sund kapitalism och ett uthålligt liv på vår planet?
Engagerade samtal om "Att bygga och återupprätta förtroende" fördes på Etikkollegiets vänkretsseminarium den 7 februari. Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström inledde med att öppet och personligt berätta om Röda Korsets förtroendekris och deras arbete med att på nytt erövra medlemmars och givares förtroende. Att trovärdighet är en förutsättning för förtroende var alla deltagare helt överens om och att detta är en överlevnadsfråga för alla organisationer idag.
Av Hans De Geer och Claes Trollestad (red.)
Mycket tyder på att kapitalismen kommit in i en olycklig utveckling som inte är optimal i ett långsiktigt perspektiv. Jag tror att en viktig förklaring till att det blivit så är det snabbt växande ansiktslösa kapital som förvaltras av aktörer i finansvärlden vars ersättning räknas fram baserat på mycket kortsiktiga nyckeltal och som aldrig belasatas av mer lånsiktiga tillkortakommanden. I mitt tidigare inlägg på den här bloggen pekade jag på de konsekvenser detta fått inom läkemedelsindustrin. En ytterligare delförklaring är att dessa finansförvaltares arbesgivare får sina intäkter som del i omsättning av pengar och inte som del i kundernas vinst. T.ex. borde de som förvaltar pensionssparande bar få ta ut avgifter på pensionskapitalet tillväxt i förhållande till ett valt index. Då skulle t.ex. Nordea visa upp ganska usla resultat isf toppresultat.
Mot det ansiktslösa ägandet kan man t.ex. ställa ägandet i IKEA som drivs mer av en beskjälad entreprenörs vilja än kvartalsresultat eller varför inte titta på vårt medlemsföretag Upplands Motor. Vi behöver alltså antingen ägare med ansikte och/eller nya hårda regelverk för förevaltning av människors pensionskapital.